Välkommen till
Pensionärspartiet i Nynäshamns Kommun

Med en kommunal pensionärsombudsman avser vi en glad och trevlig serviceinriktad person som inte är knuten till någon nämnd eller förvaltning inom Nynäshamns kommun. Personen bör även vara politiskt neutral eller, om detta inte är möjligt, åtminstone tillhöra den politiska oppositionen. Hans eller hennes uppgift ska vara att hjälpa de äldre invånarna med ”navigering” inom kommunens etablissemang. Ett viktigt bistånd för att nå framgång i olika ärenden och få svar på frågeställningar i den kommunala ”röran”. Men det är också avsikten att ombudsmannen ska fungera som en ”påtryckningshjälp” för de äldre och handikappade invånarna gent emot kommunala inrättningarna, med sina tjänstemän samt inte minst politiker i de olika nämnderna.

Med tidsenliga ålderdomshem/servicebostäder avser vi ett återskapande av det tidigare trygga äldreboende som kunde erbjudas dem som så önskade, men nu i en mera modern utformning.

Servicebostäder anser vi ska vara trappsteget upp efter så kallade +55-bostäder, eller om man så vill i nivå med vad man numera också benämner senior- och/eller äldrebostäder men med ett utbud av en viss grundservice under dagtid. Där bör ingå en gemensam matsal samt utrymmen som möjliggör enklare hobbyaktiviteter

I tidsenliga ålderdomshemmen ska finnas utrymmen för såväl par som ensamma åldringar vilka inte drabbats av svårare demens eller andra allvarliga sjukdomar, utan enbart åldersförändringar. Där ska de intagna kunna i stort sett klara sig själv med viss hjälp och stöd av kompetent personal som har bemanningsansvar dygnet runt med bland annat städning, matlagning samt medicinutdelning mm.

Äldreboendet har under de senaste decennierna allt mer förlorat sin värdighet, främst på grund av personalindragningar. En förbättrad kvalitet i det särskilda boendet åtgärdas främst av en ökad tillsättning av personal och då med rätt inställning till äldrevården. Det måste vara välbemannat såväl dag- som nattetid. Hela institutionen måste genomsyras av en atmosfär som består av en välkomnande kvalitet samt trygghet för alla.

Vi anser att äldreboendet inte ska blandas ihop med demensvården. Det leder ofta till att de äldre får mindre av den tid som är avsedd för dem. Dessutom finns olika demensarter med varierande symptom, en del patienter är lugna och ofta sovande men kan inte reda sig själva medan andra är aggressiva, våldsamma och har dålig nattsömn, vilket går ut över såväl personal som övriga patienter. Mellan dessa ytterligheter inryms en mängd övriga demens varianter.

Därför anser vi det vara förödande att tvinga friska äldre att vistas och umgås med dem som drabbats av denna sjukdom. Detta måste förhindras och lösas på annat sätt. Våra äldre och friska medborgare är väl kvalificerade för en god och värdig äldrevård. Det kommer vi att arbeta för, oavsett vad alla andra partier tycker och tänker.

Demensvården måste få sin egen nisch för att på bästa möjliga sätt ta hand om dessa drabbade människor. Den sista delen i ”livets historia” måste få vara så lugn och harmonisk som det finns möjligheter till.

Vi i pensionärspartiet ser inte att det skulle vara dyrare att särskilja äldre friska medborgare i särskilt boende från de invånare som drabbats av någon form av demensrelaterad sjukdom. Snarare måste kostnaden bli lägre då omhändertagandet av ”friska” äldre inte kräver lika kvalificerad utbildning som för dem som vårdar de demenssjuka.

Vi anser att demensvården i vår kommun kraftigt eftersatts och vår strävan är att det snarast rättas till. Vi anser att äldrevården och demensvården måste komma i balans. Det är i alla fall en stor del av kommunens kärnverksamhet och därför av mycket stor vikt.

Dagens äldrevård har mer och mer antagit formen av vård i hemmet eller med andra ord ”bo hemma så länge Du kan och orkar”. Idag har kommunen inget annat äldreboende än just det särskilda boendet. Att få en plats där är näst intill omöjligt, åtminstone om man kan stå, gå eller sitta själv. Väntan på en sådan plats kan bli månadslång även om det bedömts att personen är i stort behov av en sådan plats.

Många äldre par, som bott ihop sedan lång tid tillbaka, måste ta hand om varandra även när sjukdomar och ålderskrämpor slår till med en större och allvarligare del på den ena parten. Detsamma gäller för barn och barnbarn när far- eller morföräldrar blir sjuka. Under de år dessa människor varit ute i arbetslivet och tyngts av dryga skatter, har våra styrande politiker lovat att alla ska tas om hand på ålderns höst. Man har skrutit till andra länder i världen över vårt välfärdssamhälle, samtidigt som stora nedskärningar på äldrevården har skett.

För att i någon mån mildra effekten av detta misslyckade eller rent av uteblivna delar av äldrevården föreslår vi, att de ”änglar” som nu frivilligt axlar detta sociala värv, med tunga ansvarsfulla och många behov av dygnetruntpassning när det gäller att ta hand om äldre personer oftast inom familjesfären, åtminstone ska kunna erhålla en hygglig kommunal ersättning.

För att kommun och landsting ska kunna erbjuda invånarna i Nynäshamns kommun och tillhandahålla sjukvård på ett bra och professionellt sätt, måste ett närsjukhus med geriatriskkompetens och akutmottagning med dygnet-runt-öppet snarast inrättas.

Det har tyvärr under lång tid kohandlas med andra kommuner vad gäller vår framtida infrastruktur, med andra ord att uppnå en hållbar funktion i vår kommun. Vi har inte förmått att välja in ett parti vars ledare kunnat matcha våra grannkommuners tongivande personer. Detta har givit sig tillkänna genom fördröjning av väg- och järnvägsprojekt samt sist men inte minst, ett bibehållande och utveckling av det sedan tidigare befintliga sjukhuset.

Såväl väg som järnvägsutbyggnaden har nu tagit sin början, men låt oss inte stanna vid detta. Vi i pensionärspartiet anser att det är hög tid att återställa ordningen i kommunen och då med ett fungerande sjukhus i vår stad. Lokaler finns det är bara viljan till att skapa detta som saknas. Med ett ordentligt kraftfullt väljarstöd så får vi i pensionärspartiet både vilja, styrka och energi att driva den frågan fram till ett positivt resultat för våra kommuninvånare.

Förr fanns så kallade provinsialläkare med i stort sett ideologisk jourtjänst dygnet runt och som kom på hembesök när så behövdes, det ingick i den tidens välfärd. Idag finns ingenting i den vägen. Vi i pensionärspartiet anser att det är dags att återinrätta även denna förlorade trygghet i vår kommun. Det äldre, handikappade och småbarnsföräldrar är ofta i behov av en sådan mobil läkartjänst, inte minst för att kunna känna lite trygghet mitt i det kaos som tyvärr numera ofta råder inom sjukvården.

Idag är alla småbarnsföräldrar i stort sett ”tvingade” till att anlita den kommunala barnomsorgen, numera också benämnd förskola. Är detta bra eller dåligt? Ja, det tycker vi att de som utnyttjar barnomsorgen får och ska uttala sig om. Vi anser dock att en större konkurrensutsättning alltid är bra och då även beträffande barnomsorg, inte minst för att nå upp till en acceptabel kvalitet och utvecklingsstandard av barnens utveckling i kombination med en god trygghet och hög säkerhet.

Barngrupperna är idag alldeles för stora i förhållande till tillgänglig personal. Utemiljön på de flesta ”barnstugor” är inte anpassad till de aktiviteter som barnen ofta vill ägna sig åt. För lite hänsyn är tagen till vegetation och solljusets inverkan på tillgängliga aktivitetsytor vilket har en stor påverkan på barnens hälsa, utveckling mm. Ja, den listan kan göras lång på önskvärda förbättringar, men det absolut viktigaste är ändå att minska barngrupperna. Pensionärspartiet föreslår maximalt 14 barn per grupp och då med minst två personal som ordinarie, med förskollärarkompetens.

Med en i kommunen verksam förtroendeperson för barn- och ungdom avser vi en person med empati för barn och ungdomsfrågor och som är fristående från politisk tillhörighet eller andra kommunala uppdrag. Personen ska vara tillgänglig för kontaktsökande barn och ungdomar under en stor del av dygnet.

Vi i pensionärspartiet är övertygade om att många av dagens barn och ungdomar saknar kontakter med äldre medborgare, vilket till stor del synliggörs på deras beteende. Många har inte fått den insikt i vad ett gott uppförande och god ordning innebär. Vi vet dessutom att den största delen av våra barn och ungdomar har den insikten om vad ett gott uppförande innebär. Men tyvärr finns ett litet antal bland våra barn och ungdomar, som aldrig har fått den möjligheten. Nämligen att införlivas i de självklara normer som vårt samhälle har skapat. Självklart uppstår undringar och frågor hos dessa individer, som aldrig besvaras. Saker som i slutänden övergår till frustrationer och vidareutvecklas till bus och skadegörelser. Händelser som skapas för att på så sätt hävda sig och dölja sin brist på kunskaper, som de flesta anser som självklara.

Vi i pensionärspartiet inser också att den nu av oss föreslagna åtgärden inte räcker till, därtill har dessa problem växt sig allt för stora. Men vi anser att någonstans måste man börja och det här är ett sätt. Vi hoppas därför att vi får den kraften av våra väljare som genererar det antalet mandat som fordras för att vi ska kunna genomföra vår politik. En politik som medför stora förbättringar, inte minst för barn- och ungdomar.

Strandskyddet i Sverige kan näst intill liknas med Indiens heliga ko. Om detta är bra eller dåligt? Ja, det får var och en ha sin egen åsikt om, men lämna den heliga kon därhän. Sverige har en lång kuststräcka där bara vårt landskap, som är Södermanland, har en kuststräcka på mer än 500 km, oräknat alla öar och mindre vikar.

Sverige har även en unik frihet som benämns allemansrätt. Det betyder att alla invånare och besökare kan beträda alla områden i Sverige med undantag för tomtmark, militära områden och av länsstyrelsen fridlysta marker, oavsett vem som äger och/eller förfogar över dessa. Att värna strandskyddet är med andra ord en del i att värna vår unika allemansrätt. Rätten till att vistas ute i naturen, där också rätten att plocka bär, svamp och blommor ingår.

Detta är en unik rätt som hitintills varit relativt lätt att värna om, inte minst beroende på att vi är ett ganska glesbefolkat land och därmed har det inte ännu uppstått speciellt stora eller omfattande förslitningar i våra naturområden. Dock finns numera tecken på att så börjar ske och markägarnas klagomål ökar år från år. Det är ett allvarligt problem som snarast måste uppmärksammas, utredas och åtgärdas innan det hela blir alltför komplicerat.

Pensionärspartiet anser att vissa avsteg måste kunna tillåtas beträffande strandskyddet, inte minst för att därmed kunna förse otillgängliga strandnära avsnitt med en god och bekväm tillgänglighet för alla invånare och besökare. Med en större tolerans för sjönära bebyggelse skulle fler gång och cykelvägar på många av dessa strandavsnitt kunna förverkligas.

Nynäshamns kommun har flera tätorter och fler tillkommer efter hand. Det är tätorter som har en relativt stor geografisk utbredning, på grund av att bebyggelsen till största delen utgörs av fristående villor och i någon mån parhus eller radhus. Bara de äldsta av dessa tätorter innehåller en mindre del av hyresrätter i större flerfamiljshus.

Tanken med äldreanpassade bostäder i kommunens centra är egentligen väldigt gammal, men har inte utvecklats i den takt som övriga samhällsfunktioner. Avsikten är givetvis att skapa en större möjlighet till gemenskap för den äldre befolkningen och därmed även en större trygghet under förhoppningsvis ett fortsatt aktivt leverne. Förutsättningen är givetvis att bostäderna har en god tillgänglighet i kombination med en bra utemiljö och att de innehåller ytor avsedda för gemensamma aktiviteter.

När människor blir äldre finns ett större behov av att umgås med personer som man har gemensamma rötter med, som att ha varit boende och verksam i samma kommunala tätort. Det är en del av tryggheten och därför uppstår då heller inget behov av service personal. Det kan istället skapas genom ett så kallat gemenskapsarrangemang, där det exempelvis väljs en ”husfar” och ”husmor” vars uppgift kan vara att hålla kontakt med de boende och se till att de som är i behov av hjälp också får det genom den egna verksamheten eller med stödåtgärd från kommunen. Värd eller värdinna för olika utrymmen och aktiviteter skapa också stimulanser genom tillfredsställelsen av att vara behövd. Kommunens stödåtgärder och eventuellt annan hjälpverksamhet för de äldre blir därför mer områdeskoncentrerad vilket avsevärt förbilligar den verksamheten, samtidigt som trivseln väsentligt ökar för våra äldre kommuninvånare.

Idag känns det som om nuvarande kommunledningen enbart fokuserar på nyetableringar, utvidgningar och ren affärsverksamhet. Man har helt enkelt tappat allt intresse för att vårda den yttre miljö som vi redan har, vilket i verkligheten är en betydande del av kommunens kärnverksamhet. Vi anser att en upprustning av den yttre miljön borde föregå den satsning som nu kommunen inriktar sig på. Gator, torg, vägar och trottoarer är kraftigt eftersatta i alla kommundelar, vilket även medför att det blir en kraftig förslumning i många områden. En total upprustning skulle ge signaler om att kommunledningen tillsammans med huvuddelen av invånarna inte accepterar den nu pågående nedskräpnings- och klotterverksamhet som pågår, istället för tvärt om.

Det finns många i vår kommun som gärna skulle använda sin cykel i stället för arr åka bil men utbudet av säkra cykelvägar är kraftigt begräsade, speciellt i nyttohänseende. Cykelvägar och cykelstråk finns på många platser som lämpar sig för rekreation, även om dessa är i stort behov av upprustning. Men beträffande säkra cykelvägar och cykelstråk för den arbetande befolkningen och nyttotrafik är det ont om. Därför anser vi att en större satsning på detta är av stor vikt för såväl trivsel som miljö. Beträffande lekparker samt parker och grönområden är det samma sak, det är ett ytterst sparsmakat underhåll som kommunen ”bjuder” på. Löftet om att 2006 skulle bli parkens år i Nynäshamns kommun rann tyvärr ut i sanden, som så många andra fagra löften. Där behövs sannerligen en uppryckning, det är dags att kommunledningen greppar den mångskaftade och populära spaden och - visar var ”skåpet” ska stå.

Neddragningen av föreningsstödet anser vi i pensionärspartiet vara av ondo, för att inte säga förödande, för såväl äldre- som ungdomsaktiviteter. Den äldre befolkningen har genom sina skatter investerat i denna förmån under ett helt arbetsliv och när nu utdelningen ska ske så finns inget kvar. Allt är förskingrat, eller vad man ska kalla det. Beträffande ungdomsstödet till bra och innehållsrika aktiviteter är det lika illa där. Skillnaden är bara att detta drabbar de nu styrande när de blir äldre och ungdomen av idag sitter i styrande positioner. Då har de nog ingen lust att skjuta till pengar för aktivitetsstöd i de föreningar som de äldre har sökt sig till på ålderns höst. Där kommer uttrycket från det anrika killespelet, svinhugg går igen, till sin rätt. Vi anser att ett gott stöd till kommunens olika föreningar bidrar till ökad trivsel och mindre förstörelse. Kan man, som det nu sittande kommunstyret, utan att blinka, lägga en miljon om året på frukt till kommunanställda så borde man också kunna lätta på plånboken för såväl de äldre som våra ungdomar, vilka dessutom inte har någon förmån av gratisfrukt.

Inom vår kommun existerar en mängd mer eller mindre svåråtkomliga platser för äldre, rörelsehindrade och handikappade medborgare. Detta är inte bara tråkigt för alla rörelsehindrade utan både synd och skam för vår kommuns styrande elit, som varit s-märkta i många sekel. Vi i pensionärspartiet anser att detta är en högprioriterad fråga som snarast måste föras in i agendan på högsta nivå.

Om vi som exempel siktar in oss på den lägsta nivån av problemen så hamnar vi på stadens gator. Det torde väl inte ha undgått någon invånare, tillika politiker, att Nynäshamns stad till stor del är uppbyggd på en ordentligt klippig del av vår kuststräcka. Detta innebär att en stor del av gatu- och gångvägsplaneringen måste lägga stor vikt på tillgänglighet och möjlighet till ett normalt nyttjande även för äldre och handikappade. Men det får för den skull inte lösas genom långa omvägar, som exempelvis till sjukhuset (vårdcentralen). Detta gäller även i viss mån även kommunhuset och vissa andra entréer samt upp på befintliga trottoarer där kantstenen är så hög att det uppstår stora problem för rullstolsbundna och användare av rollatorer.

Ett av det mest lysande exemplet är på- och avfarterna till den relativt nya ”sjumiljonersbron” som ”skulle” göra Trehörningen bättre tillgänglig för gående, cyklande och handikappade. Där ståtar den äldre Oskarsbron avsedd för motordrivna fordon med slät och fin på och avfart medan den nya bron har usla på- och avfarter med höga kanter och smala ”på- och avfartsramper” på norra sidan, vilket är till hinder eller besvär även för de icke handikappade besökarna som inte är bilburna.

I en förbättring av grunderna av tillgänglighet ingår även så kallade ”viloplatser” mellan centrum, speciellt med livsmedelsaffärer och bostadsområden. Alla gamla eller rörelsehindrade har inte ett direkt behov av rollatorer, men dock av en eller flera vilopauser på väg till eller från affären. Pensionärspartiet är av den uppfattningen att en satsning på fler strategiskt placerade så kallade viloplatser skulle uppskattas av många. Dessutom blir det med all säkerhet också en besparing i förlängningen, av subventioner till färdtjänstmedel.

Företag och företagsetableringar är en viktig det för vår kommuns tillväxt. I de former av företagsverksamhet där kommunen är inblandad bör ett generöst förhållningssätt vara ledande. Att stirra sig blind på billiga lösningar och avfärda kvalitet, blir i längden snarare förlust än vinst. Sammanslagningar av flera kommuners upphandlingsavdelningar för att på så sätt skapa en gigantisk upphandlingsorganisation och därmed tro sig göra billiga inköp, vilket man förmodligen också gör, men då till helt avsaknad av kvalitetsgaranti. Sådana ”besparingsåtgärder” har i stället visat sig leda till motsatta resultat, nämligen sämre kvalitet på inköpta varor vilket ofta leder till högre kostnader åtminstone för de små kommunerna i en sådan inköpskartell. Dessutom uppnår man inte, med sådana åtgärder, andra synergieffekter som lokala inköp innebär. Låt de lokala företagen blomstra!

Nya företagsformer som ger kommunen den service som behövs för att få till stånd en bättre utemiljö i kommunen är bara en av våra många idéer. Turistnäringen ropar efter etableringar för att få skjuts på den verksamheten, inte minst kryssningsresenärerna (läs miljonärerna) längtar efter lite förströelse. Lika väl som man satsar 15,5 miljoner i ett fastighetsköp för att den ”spärrar” vägen för en tvivelaktig strandpromenad vid Gröndalsviken, så anser vi i pensionärspartiet att några miljoners satsning på turistnäringen inte bör vara en kommunal omöjlighet.

Att förbättra ekonomin i kommunen är en utmaning men torde, som vi ser det, inte vara alltför svårt. Vi anser att det finns allt för många anställda för uppgifter som inte leder fram till någon nyttig verksamhet. Chefer som inte passar som chef vilket genom dålig organisation föder motsträviga medarbetare och därmed krav på flera anställda. Kommunhuset är fyllt till brädden av personal men ute i verksamheten dras man med personalbrist beroende på dålig ekonomi, speciellt inom äldrevården. Vi anser att det är näst intill förödande med att en kommuns styrelsesätt under så många år varit ledd under samma ideologi. Vi dömer för den skull inte ut på vilket sätt kommunen styrts under dessa förutsättningar, men det har blivit lite mycket av så kallad ”svågerpolitik” vilket föder passivitet och ovilja till förändringar. Vilket förhindrar förnyelser samt en hög effektivitet. Vi i pensionärspartiet anser att ett regimskifte lite oftare i kommunen samt även omflyttningar av tjänstemän mellan de olika förvaltningarna skulle vara högst vitaliserande och därmed kunna föra ”kommunskutan” med god kraft och fart samt inte minst med säker och stabil kurs mot framtiden.

Många frågar sig också var kommunchefen (direktören) figurerar. Alla vet att han finns men ingen har sett honom, i alla fall inte ute i verksamheten, möjligen har personalen på plan sex sett honom glida förbi. Lönekuvertet torde dock vara välfyllt, därför skulle ett och annat krav även på honom nog vara på sin plats. Möjligen kan den nya organisationen tvinga fram honom i strålkastarljuset. Den som lever får se! Och det fick vi. Kommunchefen har kommit fram och tagit över rodret på tjänstemannasidan. Pensionärspartiet ser fram emot en efterlängtad bra och kraftfull ledning av tjänstemannaverksamheten. Vi säger därför grattis och önskar lycka till!

Våra äldre invånare är ett tåligt släkte. Många har efter ett mångårigt boende i kommunen genomlevt ett strapatsrikt och hårt liv. Dessa erfar nu en allt större arrogans från kommunens styrande politiker och tjänstemän. Trots att man lojalt, mandatperiod efter mandatperiod, röstat fram sitt parti samt litat på bland annat löftesrika förstamajdemonstrationer så finns ingen lyhördhet till övers för dem. Deras behov, som det nuvarande samhälle har skapat, viftas bort samtidigt som kommunledningen jäktar fram mot nya djärva mål, både i och utanför den fastställda budgeten.

Det är dags för sans och eftertanke i kommunledningen. De äldres önskemål om stöd och hjälp är små men ytterst viktiga för dem i den värld av små ekonomiska resurser de lever i. Inte minst den som doktorerat i ämnet äldrevård borde ha en god insikt i detta fenomen. Vi anser att det är hög tid att prioritera och tillgodose de äldre kommuninvånarnas behov, utan att det i nämnder och förvaltningar ska gnällas om brist på pengar. Speciell när nu ledande kommunpolitiker tar varje tillfälle i akt och skroderar över hur bra det går för Nynäshamns kommun och att ekonomin är stabilt uppåtgående.

Den svenska kommunala skolan har i många stycken utvecklas till en bra och innehållsrik läroanstalt men med ett förödande misslyckande, nämligen elevernas ordning, reda samt uppförande. Detta faktum kan dock inte eleverna eller de nu tjänstgörande lärarna lastas för. Denna försummelse, om man nu kan kalla det så, leder tillbaka till regeringarnas och skolverket agerande i skolfrågorna, långt tillbaka i tiden. Man kan givetvis rycka på axlarna och bara konstatera att detta är den moderna utvecklingen och tidens gång, därför är det inte mycket att göra åt. Tyvärr speglar detta också den övriga samhällsutvecklingen och då kan man fråga sig när detta ”misslyckande” tog sin början. Ja, i många stycken kanske det inte helt och fullt kan klassas som ett totalt misslyckande, men det är ändå något som gått snett i maskineriet.

Att gräva i det förgångna ger ofta ingen respons för framtiden utan bara diverse spekulationer om man gjort si eller så, då det saknas facit. Vad som måste göras är att helt enkelt införa nyordning i skolan. Helst skulle det ske även i familjen med ett kraftfullare föräldraansvar, men där får förbättringen ske via en mer ingående information, om det nu hjälper. För att få till en bättre ordning i skolorna måste respekten för lärarna återställas. Detta kan bara ske om lärarna själva ställer upp på detta genom att uppträda föredömligt resolut i sina agerande. Tyvärr är det inte alltid på det viset. Vissa lärare har som mål att bli ”kompis” med eleverna, vilket inte kan ses som speciellt lyckat. Någon auktoritet kompisar emellan uppnås inte mer än i undantagsfall och då i de flesta fall med hjälp av hot eller påtryckning. Istället kan det uppstå en viss rivalitet mellan elev och lärare, vilket kan vara förödande ur undervisningssynpunkt. I dessa situationer uppstår oftast oreda och bråk i klassrummen.

Därför vill vi i pensionärspartiet införa en policy med andra ord ett grundläggande handlingsprogram för lärarna i kommunens skolor. Ett från skolledningen accepterat rättesnöre att följa som en god vägledning och ensning av uppträdande i olika situationer. Detta bör gälla såväl klädsel, kroppshållning som tidspassning mm. Vi anser att detta är en åtgärd som måste ”sjösättas” innan det finns möjlighet att uppnå en bra ordning och reda bland eleverna i våra skolor.

Med civilkurage menas att man vågar stå för sin åsikt och ingripa mot våld, mobbing och orättvisor. På en helt ovetenskaplig enkät ställdes följande fråga till 600 personer. - Tror Du att ett större civilkurage bland vår befolkning föder ett bättre samhälle? På detta svarade 73 procent ja, 26 procent svarade nej samt en procent svarade, vet ej. Det betyder att 438 personer svarade ja, 156 personer svarade nej och 6 personer svarade vet ej.

Det är utan tvekan så att den som med kraft försvarar och hävdar sin och andras rättigheter, blir respekterad. Men mot försvarslösa kan man helt enkelt bete sig som man vill. Av detta kan man grovt sett dra följande slutsats ur den ställda enkäten, nämligen att mot 2/6-delar av den svenska befolkningen kan man bete sig som man vill och i det siffertalet ingår med all säkerhet en och annan lärare.

Mot den övriga delen av befolkningen har det i vårt ”ombonade” samhälle skapats lagar och förordningar som snabbt och effektivt ingriper samt neutraliserar de som har civilkurage att ingripa mot buset. Det måste bli ett slut på detta överförmynderi, anser vi i pensionärspartiet. Vi vill införa ett bejakande och legitimitet av uppfostrande åtgärder, både beträffande barn, ungdom och vuxna personer. Sådana åtgärder får och ska inte bestraffas utan snarare hyllas.